myreality - Tankar

Varför mår man som sämst på kvällarna? Man börjar tänka, känna sig ensam osv. Hatar det här, fast tycker ändå det går förvånansvärt bra. Eller är det bara en fasad jag försöker hålla uppe? Jag vet inte, just nu vet jag ingenting. Tänker inte gråta, vill inte, det hjälper ändå inte. Försöker hålla emot, men ibland går det inte. Och när ja försöker hålla emot får ja en klump i halsen, det gör ont och börjar hyperventilera typ, då är det lättare att bara gråta, för kanske är det just det jag behöver?

Det här är inte jag, jag är stark. Försöker övertyga mig själv att ja inte bryr mig att ja gått vidare. Ibland vet jag inte vad jag känner, för emellanåt känns det verkligen som ja inte bryr mig, men kanske är jag bara bra på att intala mig saker. För det här visar att jag bryr mig, att jag överhuvudtaget skriver om det.

Förstår inte hur en människa som haft en så stor roll i ens liv helt plötsligt kan ha en så liten roll. Antar att något gott lär komma ur det här, men just nu är det jobbigt, och det är jobbigt att erkänna det. För vem vill visa sig svag?

När någon frågar på jobbet/familj och sådär hur det känns, så lägger ja på ett skratt och säger att allt är bra, ja är ung och det kommer fler. Och visst är det sant, men det är inte ett ärligt svar på hur jag mår just nu. Men ibland är det enklare och dra en vit lögn.

Kommer alltid minnas dig.
Du fick mig att flytta 40 mil hemifrån, från familj och vänner. Vad hade jag för säkerhet? Inget jobb, inga vänner. Jag hade dig! Du fick mig våga tro på kärleken, våga chansa. Det är det livet handlar om våga chansa, gör det som känns rätt.

I efterhand kan jag se det här som något impulsivt, fanns ingen direkt tanke bakom det. Mer än att jag var kär, och ja strunta i allt. Fan nu gråter ja!

Love v